Fartblindhet

När man skiftar miljö till sådan grad som jag just nu gör, vilket innebär så många nya intryck och händelser som inte tillåter etablerandet av rutiner annat än i vardagliga termer, så är det lätt att förbise och förringa behovet av reflektion. Jag kommer ständigt på mig själv att slentrianmässigt handla mat på ett lokalt supermarket, slänga iväg några klyschiga artighetsfraser mot expediten i kassan för att sedan bege mig hemåt - som om det var det mest rutinartade och triviala inslaget i mitt liv. Jag tvingar mig själv att erinra mig om att jag faktiskt är här - i San Diego - det potentiella målet jag halvt avfärdade som en ouppnåelig drömdestination, alternativt fantasifoster rentav, redan när jag gick i 2:an/3:an. Ibland får jag ge mig själv ett mentalt nyp i armen för att själv förstå det. Saker som att jag diskuterar vilken rödvinssort som är bäst med David Kirsh, eller när jag droppade förbi Ed Hutchins kontor och snackade flygplan (det var nog mer på hans initiativ) och dagens Libyen-politik. Människor vars namn endast fanns på vetenskapligt framstående artiklar till nu.

Ibland är reflektionen människans främsta egenskap. Ibland den sämsta. Och när jag tvingar mig själv att sakta ner så kan jag givetvis inte undgå att tänka på människor som står mig nära därhemma. Människor jag bör tänka på, människor som jag bör desto mindre - hur jag än försökt och försöker. Men jag antar att det handlar om vilket perspektiv man vill ha.

Imorgon blir det strandhäng, om vädret tillåter (vilket det alltid gör!), och middag på kvällen på godtycklig finrestaurang i La Jolla med Damien som fyller 29.

Arrivederci!

Idiosynkrasi

Amerikaner tenderar att slänga sig med slagkraftiga uttryck såsom "Breakfast is the most important meal of the day.". Jag kan inte annat än hålla med, slog slag i saken och gick till ett frukosthak och beställde in något som skulle exemplifiera detta. Resultatet ser ni ovanför. Tillsammans med en kopp (läs: kanna) kaffe var man efter denna måltid att starta dagen med en socker-, kolhydrat-, och koffeinchock.

Men gott var det!

Men det är väl så, att man ska försöka ta seden dit man kommer. Oavsett om det är oavsiktligt eller ej. Och helt plötsligt går man runt i en kalifornsk surfarfrisyr. Var är världen påväg?

Att vara svensk – en kort betraktelse

När man befinner sig i en miljö med oerhört heterogen demografisk mångfald, så är det oundvikligt att analysera, och låta sig analyseras av, människorna i ens omgivning. Det är alltid intressant vad för bild av svenskar amerikaner och européer har, och vilka stereotypiska attribut som tilldelas en på förhand. I jämförelse med européer såsom fransmän och italienare, som har en hyfsat nyanserad bild av svenskar, så måste jag nog tillstå att den klassiska ”dumma amerikanen” är en sann stereotyp. Förutom att de gärna klumpar ihop hela Europa och ser det som ett enda land utan signifikanta gränser (”ligger Eiffeltornet i Italien eller i Frankrike? Ligger Paris i Spanien?” o.s.v.), så har de förvånansvärt dålig koll på utrikespolitiska händelser i allmänhet. Men i deras ögon så har ordet ”svensk” en väldigt positiv konnotation. Förutom de klassiska associationerna till IKEA och ABBA, så är de imponerade över Sveriges välfärdssystem och än mer imponerade över svenskarnas kunskaper i engelska både vad gäller ordförråd och accent (exempelvis enligt både kassören på det lokala sunkhaket och David Kirsh, så det är ett intressant spann), som är långt ifrån den nidbild de gärna målar upp av sydeuropéernas språkkunskaper. Även utifrån utseende så är de hyfsat skickliga på att gissa ens ursprungsland, där den vanligaste gissningen nog är Tyskland eller Skandinavien, men jag har även fått höra ”mellanöstern typ” från en föga upplyst amerikan.

Om man vänder på bordet, om man ska försvenska ett amerikanskt uttryck, måste jag nog erkänna att mina fördomar gentemot amerikanernas allmänna beteende och dekorum var lite insnöade också. Även om de är ganska okunniga, så är det inte så illa som man eventuellt föreställt sig, och de är generellt väldigt trevliga och tillmötesgående. Men väldigt, väldigt ytliga. Förvisso vistas jag i den ytligaste av amerikanska stater, men det räcker antagligen med att jag nämner att de har väldigt många solarier(!) i San Diego. Staden med kanske mest soltimmar i världen. Gällande min hittills förskaffade kunskap om amerikaner, så bör nog ha i åtanke att jag endast umgåtts med amerikaner från UCSD, så om de förefaller vara tämligen inskränkta så vet jag inte hur generaliserbara mina iakttagelser är till den övriga amerikanska populationen. Det skrämmer mig lite.

Hursomhelst är de snabbt förlåtna när dollarn är så låg (idag 6,06 kr) som den är, vilket medför att man kan få en riktigt grym sushimåltid på ett schysst ställe för 60-80 kr och ett par Converse-skor för 240 kr. Det för mig osökt in på att jag nu ska åka och shoppa.

Påsk

Vardagen börjar infinna sig i San Diego där rutiner så sakteliga börjar ta form, och man börjar känna en viss hemkänsla och existensberättigande. Känslan förstärks också av det faktum att man nu också öppnat ett amerikanskt bankkonto samt fixat ett amerikanskt mobilnummer. Hyresavin som man fick på posten var kanske inte lika rolig dock, trots att även den bidrog till "hemkänslan".

Nu har påskhelgen passerat, och den passerade minst sagt obemärkt förbi här i USA, så till den grad att jag höjde på ögonbrynen när jag gick förbi en kyrka under helgen och undrade vad det var för särskild tillställning. Ah, påsk!

Påskhelgen tillbringades på diverse utflykter. I lördags stack jag, Luca och Damien (mina mycket kontinentala och trevliga rumskompisar) till Mount Soledad som ligger ett stenkast härifrån. Det är ett berg som huserar ett stort minnesmonument för soldater som mist livet under kriget, samt stoltserar med en av de finare utsikterna i San Diego.

Toppen av Mount Soledad som naturligtvis är en populär sevärdhet bland såväl lokalinnevånare som fotogalna asiater.

Damien poserar i förgrunden, och i bakgrunden kan man se en översikt av Pacific Beach-området med stranden till höger i bild. Strax till vänster om stranden kan man se Mission Bay - där jag bor - som löper inåt landet parallellt med Pacific Beach.

Utsikt över vackra La Jolla, ett veritabelt rikemansområde präglat av snobbiga lattemorsor och sportbilsaffärer såsom Lamborghini och Ferrari. UCSD ligger här också, och jag klagar inte.

Efter Mount Soledad packade vi in mig och surfingbrädorna bak i bilen och mötte upp några av Lucas kompisar, varefter vi stack ner till stranden a.k.a. "ze bitch" som min franska rumskompis säger i fullkomligt allvarligt tonläge.

Våtdräkt och surfingbräda införskaffade!

Luca och Damien förbereder.

Det var riktigt häftigt att surfa, även om det var fruktansvärt svårt i början. Kommer definitivt att bli fler gånger. På kvällen åkte vi till en tjej som bor i La Jolla som styrde upp en gemytlig grillkväll, givetvis i omedelbar anslutning till familjens pool. En trevlig avslutning på påskhelgen.

En dag på jobbet

Innan fredagkvällen fortsätter så tänkte jag slänga upp lite bilder på labbet där jag hänger med mina fellow kognitionsvetare och David Kirsh (som är min handledare under tiden jag skriver Masteruppsatsen).

UCSD's kanske främsta landmärke som jag passerar på väg till labbet - biblioteket a.k.a. rymdskeppet.

UCSD har en egen kognitionsvetenskaplig institution och en alldeles egen eponymt betitlad byggnad.

Institutionen har, förutom gängse föreläsningssalar, ett flertal, för olika ändamål och discipliner, avsedda labb; exempelvis ett kognitiv neurovetenskapligt labb, ett språkvetenskapligt labb, ett labb för embodied cognition och det labb jag är på - interactive cognition lab (ICL). På ICL sitter ungefär 10 grad students (masterstudenter, löst översatt) och professor David Kirsh som driver labbet. Det projekt som jag jobbar på genomförs tillsammans med två andra studenter och Kirsh.

Här sitter mina ena kollega, Daniel (29), och låtsats jobba. Han kunde inte bestämma sig för en lämplig pose, trots att han gjorde en metamorfos på ungefär 5-6 stycken så blev det tillslut något som närmast kan liknas vid en uppgiven och något obekväm sådan. Postern i bakgrunden ger många nördpoäng.

Här sitter min andra vapendragare, Amanda (25), och kodar någon form av analysprogram. Hursomhelst, utgör vi tre tillsammans någon form av högra hand till Kirsh där tempot och ambitionen är hög. Atmosfären i labbet är lika delar ambition, svart humor (Kirsh har en säregen humor) och nördighet.

Jag trivs.

En grupp studenter redovisar sina data för Kirsh, som syns till vänster i bild, där han ger feedback och tar vara på datan till sin nästa artikel.

Jag tar en paus i mitt arbete och tar mig en titt också.

'Il professore' och hans undergrads.

Nu ska jag och Luca ta oss ner till 'Downtown San Diego' och möta upp några av hans vänner för lite sedvanligt klubbhäng, tydligen.

San Diego 101

Nu har en vecka förflutit i den västligaste, och samtidigt den sydligaste, delen av USA. Inläggsfrekvensen här har hittills varit något sparsmakad, och det beror till största delen på att jag varit på campus större delen av dagarna, ungefär mellan 08-20, och när jag väl kommit hem så har jetlaggen faktiskt gjort sig lite påmind vilket resulterat i att jag gått och lagt mig runt 22(!) på kvällarna. Jag kan inte minnas när jag senaste hade en sådan sund dygnsrytm senast, men känner jag mig själv rätt så är jag snart på rätt spår igen där nätterna spenderas lite lagom oproduktivt!

Hursomhelst, så tänkte jag göra en kort uppdatering här och ge en liten, liten guide - eller snarare överblick - över vad San Diego och UCSD egentligen är för något och var tusan jag har åkt egentligen.

San Diego

Vad: Stad i södra Kalifornien (Kommentar: Ligger precis intill gränsen till Mexiko och Tijuana)

Invånare: 1.5 miljoner (Kommentar: Utan förorter. USA's 8:e största stad)

Grundad: 1769 och tillhörde då Mexiko. Blev amerikansk stad 1850)

Styre: Republikanskt

Klimat: Medelshavsklimat

Sevärdheter: San Diego Zoo, Seaworld, Old Town och en myriad av stränder

Sport: San Diego Chargers (amerikansk fotboll, NFL) och San Diego Padres (Baseball, i MLB)

UCSD

Vad: Universitet i University of California-systemet med Berkeley, UCLA m.fl.

Grundat: 1960

Var: La Jolla, San Diego

Studenter: ca. 30000

Anställda: ca. 20000

Nobelpristagare: 19 st.

Internationell ranking: 14:e bästa i världen

Kuriosa: Har ett välkänt bibliotek, Geisel Library, som ser ut som ett rymdskepp. Har också använts i filmer för att föreställa just detta.

Avstånd till stranden: 5 minuters promenad

Demografi: 44% asiater (av någon spännande anledning, och det märks)

UCSD enligt urbandictionary:

Undergroundresursen urbandictionary har en tendens att slå huvudet på spiken; om inte annat så får man sig ett gott skratt:

UCSD

Good school in beautiful La Jolla. Doing well at UCSD is easy because La Jolla is NOT a party town. People who think they are smart, Asians, and prematurely balding men are found in abundance at UCSD. There is a serious shortage of naturally beautiful girls, and even less guys with game. Students looking to have fun turn to liquor,ganja, or other drugs, which are generally easy to come by. Looking to get laid- Mexico is only a short drive away. Whatever UCSD lacks in the social scene they attempt to make up in free concert points; where three times a year popular music artists preform at Rimac. Downside to this is that most UCSD students don't know what the hell to do at a concert.
Like most things, UCSD is what you make of it. If you put in a little more effort and have access to a car, you can have fun and get a great education at the same time.

"Dude you live in San Diego why are you so pale?"
" I go to UCSD."

Californication

Då var man äntligen på plats! Efter en smått surrealistisk flygresa på nästan ett dygn har jag inkvarterat mig i min lägenhet i Pacific Beach. En lägenhet som jag för övrigt delar med en glassig italienare - med en fablesse för surfing och parmesanost - samt en fransman som jag ännu inte träffat då han tydligen spenderar större delen av dygnet på ett kemilabb på UCSD.

Jag slänger upp ett par bilder på lägenheten. Om jag skulle beskriva lägenhetens tema och inredningsarkitektur i allmänhet med ett ord, så skulle det nog vara "spartanskt" (läs: ocharmigt och tämligen livlöst medelst heltäckningsmatta)

"Spartanskt" sovrum.

"Spartanskt" vardagsrum.

Men vi har en rejäl balkong, som man skymtar till vänster i bild. Och när temperaturen nu ikväll var 21 grader och man kunde se solnedgången så glömmer man ganska snabbt torftiga IKEA-möbler och beigea heltäckningsmattor. Hur som helst har dagen mestadels handlat om att packa upp grejer, samt att gå till en lokal supermarket för proviantering. Men jag passade givetvis på att ta en promenad för att utforska området innan jag fullkomligt jetlaggad somnade klockan 21 lokal tid.

Utsikt vid parkeringsplatsen.

Tio minuters promenad till Mission Beach.

Morgondagen blir första dagen på campus med allt vad det innebär gällande ID-kort, busskort, lånekort och - sist men inte minst - projektmöte med David Kirsh.